Bränsle

Kommittébeteckning: SIS/TK 415 (Motorbränslen)
Källa: CEN
Svarsdatum: den 25 jan 2018
Se merSe mindre
 

This European Standard specifies requirements and test methods for marketed and delivered automotive liquefied petroleum gas (LPG). It is applicable to automotive LPG for use in LPG engine vehicles designed to run on automotive LPG.

NOTE For the purposes of this European Standard, the terms "% (m/m)" and "% (V/V)" are used to represent respectively the mass fraction, μ, and the volume fraction, φ.

WARNING — Attention is drawn to the risk of fire and explosion when handling LPG and to the hazard to health arising through inhalation of excessive amounts of LPG.

LPG is a highly volatile hydrocarbon liquid which is normally stored under pressure. If the pressure is released large volumes of gas will be produced which form flammable mixtures with air over the range of approximately 2 % (V/V) to 10 % (V/V). This European Standard involves the sampling, handling and testing of LPG. Naked flames, unprotected electrical equipment electrostatic hazards etc. are sources of ignition for LPG.

LPG in liquid form can cause cold burns to the skin. The national health and safety regulations apply.

LPG is heavier than air and accumulates in cavities. There is a danger of suffocation when inhaling high concentrations of LPG.

One of the tests described in this European Standard involves the operator inhaling a mixture of air and LPG vapour. Particular attention is drawn to the cautionary statement provided in A.1, where this method is referred to.

Ämnesområden: Fasta bränslen
Kommittébeteckning: SIS/TK 412 (Fasta bränslen)
Källa: SIS
Svarsdatum: den 7 feb 2018
Se merSe mindre
 

I denna standard definieras metoder för bestämning av tre operationella mått på halten oförbränt i fasta restprodukter från förbränning, nämligen

— Metod A - Glödförlust

— Metod B - Totalt organiskt kol (TOC)

— Metod C - Restförbränningsenergi

Bestämning av glödförlust är den enklaste metoden men har nackdelen att den ger resultat som I viss mån styrs av de experimentella betingelserna. Glödförlust duger oftast mycket väl som driftsanalys för att följa variationer i förbränningsbetingelser vid en anläggning. För askor som ifråga om oorganiska komponenter inte är fullt oxiderade ger bestämningar av glödförlust resultat som är behäftade med ett systematiskt fel. Höga karbonathalter kan också leda till resultat som ger ett felaktigt mått på halten oförbränt.

Mera väldefinierade resultat erhålls via en specifik bestämning av resthalten av totalt organiskt kol (TOC) respektive bestämning av restförbränningsenergin. Dessa metoder kräver mera specialiserad utrustning för genomförandet och har karaktären laboratorieanalyser.

Metoderna är tillämpbara på flygaskor och bottenaskor, medan andra fasta restprodukter från förbränning exempelvis avsvavlingsprodukter omfattas när det gäller bestämningen totalt organiskt kol. Bestämbarhetsgränsen för metoderna är för glödförlust och totalt organiskt kol ca 0,3% respektive 0,5% (massfraktion) och för restförbränningsenergi 0,2 MJ/kg (motsvarar ca 0,6%).

Eftersom metoderna inte mäter exakt samma sak är resultaten från dem inte fullt ut jämförbara. För att tydliggöra detta har de samlats i en och samma standard. Varje metod har sina fördelar jämfört med de andra beroende på användningen av resultaten.

Ämnesområden: Flytande bränslen
Kommittébeteckning: SIS/TK 415 (Motorbränslen)
Källa: SIS
Svarsdatum: den 5 mar 2018
Se merSe mindre