Detaljer om förslaget

Nummer:prEN ISO/IEC 29147
Källa:CEN
Kommitté:SIS/TK 318
Namn på kommittén:Informationssäkerhet
Publicerat:den 13 jan 2020
Sista svarsdatum:den 24 mar 2020
Ämnesområden:IT-säkerhet
Contact email:kommentera(at)sis.se
Förslagets omfattning:

This document provides requirements and recommendations to vendors on the disclosure of vulnerabilities in products and services. Vulnerability disclosure enables users to perform technical vulnerability management as specified in ISO/IEC 27002:2013, 12.6.1[1]. Vulnerability disclosure helps users protect their systems and data, prioritize defensive investments, and better assess risk. The goal of vulnerability disclosure is to reduce the risk associated with exploiting vulnerabilities. Coordinated vulnerability disclosure is especially important when multiple vendors are affected. This document provides:

— guidelines on receiving reports about potential vulnerabilities;

— guidelines on disclosing vulnerability remediation information;

— terms and definitions that are specific to vulnerability disclosure;

— an overview of vulnerability disclosure concepts;

— techniques and policy considerations for vulnerability disclosure;

— examples of techniques, policies (Annex A), and communications (Annex B).

Other related activities that take place between receiving and disclosing vulnerability reports are described in ISO/IEC 30111.

This document is applicable to vendors who choose to practice vulnerability disclosure to reduce risk to users of vendors’ products and services.

Detta dokument föreslås att fastställas och publiceras som svensk standard.

För att lämna allmänna kommentarer på standardförslaget i sin helhet och på föreslagen titel – klicka på förslagets titel.

För att lämna specifika kommentarer på innehållet – skriv kommentaren och föreslagen ändring i rutan under avsnittet i fråga.

Standardförslag på engelska föreslås att fastställas som svensk standard utan översättning. Kommentarer på engelskspråkiga standardförslag bör vara på engelska.

För att ett standardförslag ska kunna fastställas som svensk standard måste det vara förenligt med svensk lagstiftning. Det är således viktigt att berörda svenska myndigheter klarlägger ifall standardförslaget är förenligt med svensk lagstiftning.